Någon gång under den tiden jag sitter på bussen mellan Karlskrona och Kalmar skrivs det att en av mina vänner är en slyna. Facebook, vilken fantastisk uppfinning. Jag behöver inte ens anstränga mig, inte göra ett enda klick, jag får se det ändå. Jag vet inte vilket som är värst, att någon på grund av ett fjantigt rykte kallar någon för slyna inför i princip hela världen eller att någons mamma drar en kommentar i stil med "ja, det finns människor som är dumma i huvudet, vissa borde skaffa sig ett liv".

Musiken är på högsta volym i mina hörlurar under bussresan och Lars Winnerbäck sjunger torka tårarna min vän, jag tror jag vet ungefär hur det känns. Jag har inte blivit kallad slyna, och förutom ett undantag då jag fick gissa mig till att du i statusmeddelandet "du behandlar mig som luft, som om jag inte ens fanns, men det är du som har gjort fel, inte jag, bara du" var jag, så har jag varit ganska skonad från påhopp på just facebook, och det är jag glad för. Visst, jag jublar inte av glädje då någon lägger ner energi på att skriva ett sms med texten "jag hoppas att du dör" eller kallar mig för ett förbannat jävla missfoster på msn men det skrivs åtminstone bara till mig.

Internet har hjälpt oss tjejer att bli ännu bättre på det vi redan var bäst på. Vi kan slänga ur oss grejer utan att tänka oss för av den enkla anledningen att vi inte behöver tänka. Vi väljer att sätta ihop bokstäver till ord och meningar som vi aldrig skulle kunna säga samtidigt som vi såg någon i ögonen. Det finns ingenting, absolut ingenting som ger någon rätten att kalla någon för slyna. I ord rakt upp i ansiktet på mig hade jag kanske kunnat rycka på axlarna åt det, tänkt att andra får tycka vad de vill och att det är okej när de står för det, men i skrift .. vi är så förbannat fega.

Det händer att jag önskar att jag är kille vid sådana här tillfällen. De är inte lika besatta av att prata skit och få andra att må dåligt och om det ändå händer så sjunker de inte till dagisnivå och kör med "han sa så om mig, då får jag säga så om honom"-snacket. Visst finns det undantag, det gör det alltid, men det är ändå inte samma sak. Jag hade en pojkvän för ett tag sedan som slog till någon på grund av skitsnack, hade ont i knogarna, och frågade mig om jag var arg eller besviken på honom. Jag tror inte att jag var varken det ena eller det andra, men jag tyckte att det var onödigt. Det håller jag fast vid, men jag önskar att jag också hade fått dra en rak höger emot någon bara för att få sätta punkt och slut. Det är fortfarande onödigt, och det är dessutom både idiotiskt och fegt. Men det är det att skriva skit om någon på internet också.